Så kan Läte användas i en mening
- Rödhaken sjunger sorgmodigt, morkullans underligt tilltalande läte förtonar mellan trädstammarne.
- Ingenstädes kunde Medenberg igenkänna det läte, han sökte få höra.
- Och han uppgav ett läte.
- Den ene uppstämde, sedan han betraktat honom, ett läte, som ej var olikt ett hundskall.
- Det brummade, det sjöng i luften, en väldig humlas läte, en björns dova grymtande, urr - urr - ulleriburr - ulleri bum bum bum !
- Man ser, at när Katten går ut på jagt efter småfogel, så flyga foglarne omkring honom på långt håll med et visst läte.
- Du finner, att alltsammans således vore löjligt, och du gjorde mig en tjänst, om du läte de där narraktigheterna fara.
- Rättighet — liksom det läte befalla sig.
- Det snuddade alldeles förbi mig, och det hade ett jämrande läte.
- På det sättet vore ju allrabäst, att vi icke allenast läte bli att bo ihop, utan även icke såge varann alltför ofta ?
- - Om ni läte ert folk ta emot lön för sitt arbete, sade han, så behövde ni inte vara så nödställda som nu.
- l ' risa ville jag mina fäders gud om han någon gång läte sådana mödrar fostra våra söner !
- Från tamburen hörde han ett underligt läte, det trängde fram bakom en stängd dörr.
- Ett läte, en ton, ett ljud utan mening, utan mänsklighet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
