Så kan Kullen användas i en mening
- Får jag råda, skall den stå där nere på kullen, som getherdarna i min barndom kallade Bjällerbo eller Bjällbo.
- Nu ska kullen jämnas med marken – här är planerna för Slussholmen
- Kullen hade småningom omringats av de väpnade männen, som bestört och medlidsamt lyste på Valdemar utan att hälsa.
- Men i stora gulhuset på kullen ovan stan satt mamsell Styf och grät, och den, som haft riktigt fin hörsel, skulle hört henne viska :
- Hur beskäftigt hon spelade ung mor i kullen, pratade, övervakade, ledde !
- Han gick mycket varsamt och kom långt uppåt kullen, innan någon märkte honom.
- Allas blickar hångde fast vid mannen på kullen.
- Oron kom tydligen nedifrån andra sidan av kullen, där hans folk låg lägrat.
- Hon kom oss närmare och närmare, och vi gingo sakta undan längre ut på kullen.
- Överst på kullen flämtade en glödhög med små lågor, och en skepnad rörde i den och läste besvärjelser.
- Och medan Erland stod fördjupad i åskådning och tankar, rusade Grip nedför kullen, som om han velat slita den okända i stycken.
- Emellertid kunde Göran ganska väl skönja en kvinnogestalt, som med lätta och nätta fjät kom kullen uppföre till hans koja, högkvarteret.
- De kommo till kullen vid bäcken ; han var ej långt från grottan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
