Så kan Kullen användas i en mening
- Tillfälligtvis, eller måhända av vana, gick han den stig, han själv banat, till kullen vid bäcken, hans förra mötesställe med Singoalla.
- De kommo till kullen vid bäcken ; han var ej långt från grottan.
- Och medan Erland stod fördjupad i åskådning och tankar, rusade Grip nedför kullen, som om han velat slita den okända i stycken.
- Muck för första kullen vid Jämtlands fältjägarkår
- Den gamla förargåsen rusade utför kullen ner mot pojken.
- Men innan Erland hunnit uppför kullen och Singoalla försvunnit i skogen, vände sig båda och vinkade än en gång farväl och återseende.
- Hur beskäftigt hon spelade ung mor i kullen, pratade, övervakade, ledde !
- 71. dånet fölgt kullen af den derstädes varande långa och höga bärg-åsen, ifrån W i Öster.
- Efter en stund begav han sig bort från Kullen och segnade sedan ned i snön.
- Tyst och undrande stod Erland på kullen, och han kände i sitt hjärta något hemligt, oförklarligt, hemskt och ändå lockande.
- Och högt över det vita huset på kullen tände månen sin gula fågelnäbb.
- Första kullen redo – jaktformen ska underlätta förvaltning av gås
- Får jag råda, skall den stå där nere på kullen, som getherdarna i min barndom kallade Bjällerbo eller Bjällbo.
- Och nu sag Gertrud en gestalt stå på toppen till just den kullen.
- befann sig på restaurang Kullen den aktuella kvällen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
