Så kan Kolsvart användas i en mening
- Hän över ödsliga skogar, sanka kärr och gula myrar syntes Ramnåsen som en kolsvart jättefisks rygg när solljuset brann kvällningsrött bakom.
- Hon är vacker, kolsvart, fet, blek, tyst.
- – Korridoren var kolsvart av rök.
- Och stenen blixtrar plötsligt till, eller fördunklas och blir kolsvart, vid varje krökning av fingret.
- Det var ju kolsvart, så jag kan ingenting säga med säkerhet, men jag skulle nästan tro, att farfar också räckte ut tungan.
- Hon hade ett runt rynkigt ansikte med gul hy och alldeles kolsvart slätbenat hår.
- Det är en gammal kvinna med ett slags indianansikte, kolsvart, slätt, benat hår, men med vänliga ögon.
- För resten var det kolsvart i rummet.
- Hon hade en skarp profil och ett kolsvart hår, som vilt föll omkring henne.
- Men det har jag sett med mina egna ögon - och Prostgörans ögon sågo detsamma - att tjuvars blod är kolsvart.
- Till morfars rum ledde en kolsvart gång.
- Det var kolsvart omkring honom, och med ens såg han tätt inpå sig och rörde vid en man, som låg utsträckt på rygg, ororlig.
- Det är mörkt ute, alldeles kolsvart.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
