Så kan Kolsvart användas i en mening
- Det är en gammal kvinna med ett slags indianansikte, kolsvart, slätt, benat hår, men med vänliga ögon.
- Det var ju kolsvart, så jag kan ingenting säga med säkerhet, men jag skulle nästan tro, att farfar också räckte ut tungan.
- Det var kolsvart omkring honom, och med ens såg han tätt inpå sig och rörde vid en man, som låg utsträckt på rygg, ororlig.
- Och det var kolsvart !
- Hon hade en skarp profil och ett kolsvart hår, som vilt föll omkring henne.
- Hän över ödsliga skogar, sanka kärr och gula myrar syntes Ramnåsen som en kolsvart jättefisks rygg när solljuset brann kvällningsrött bakom.
- Men det har jag sett med mina egna ögon - och Prostgörans ögon sågo detsamma - att tjuvars blod är kolsvart.
- Det är fortfarande kolsvart ute, men jag vill inte slösa bort en enda minut.
- Det är mörkt ute, alldeles kolsvart.
- Över träd topparna sågo de Mälarens vatten, som var kolsvart.
- Det är kolsvart mörker utanför fönstren och halvt nedsläckt på salarna så här dags.
- Och stenen blixtrar plötsligt till, eller fördunklas och blir kolsvart, vid varje krökning av fingret.
- – Korridoren var kolsvart av rök.
- Under hatten syntes håret ännu kolsvart och blankt.
- Hon är vacker, kolsvart, fet, blek, tyst.
- Nästan endast kläder och under en kolsvart peruk ett gult, snipigt, visset ansikte, prytt med några klara sminkfläckar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
