Så kan Kolsvart användas i en mening
- Hon hade ett runt rynkigt ansikte med gul hy och alldeles kolsvart slätbenat hår.
- För resten var det kolsvart i rummet.
- Det var ju kolsvart, så jag kan ingenting säga med säkerhet, men jag skulle nästan tro, att farfar också räckte ut tungan.
- Det är fortfarande kolsvart ute, men jag vill inte slösa bort en enda minut.
- Och det var kolsvart !
- Hästen är kolsvart, böjer förnämt på nacken och har en gulblå förstaprisrosett fladdrande i pannbandet.
- Det är mörkt ute, alldeles kolsvart.
- Det var kolsvart omkring honom, och med ens såg han tätt inpå sig och rörde vid en man, som låg utsträckt på rygg, ororlig.
- Över träd topparna sågo de Mälarens vatten, som var kolsvart.
- När jag uppå månan ser Och se ’ n till Allfader ber, Blir det ljust uti mitt sinne, Fast det kolsvart är härinne.
- Och stenen blixtrar plötsligt till, eller fördunklas och blir kolsvart, vid varje krökning av fingret.
- Under hatten syntes håret ännu kolsvart och blankt.
- Till morfars rum ledde en kolsvart gång.
- Hän över ödsliga skogar, sanka kärr och gula myrar syntes Ramnåsen som en kolsvart jättefisks rygg när solljuset brann kvällningsrött bakom.
- På toaletten, där de fick vänta på polisens klartecken i över en timme, var det kolsvart.
- Hon öppnade dörren och trädde in i en trång och kolsvart tambur.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
