Så kan Klumpigt rättfram användas i en mening
- Jag tror jag vände litet klumpigt, Enna lilla ?
- Men där han nu stod med sin stora näve klumpigt framräckt, med klippande ögon, rodnande dum- ja, han föreföll henne så dum.
- Så trumpet var hans stora ansikte och så klumpigt och tjockt det finger, som han ibland stack i den lilles mun för att lugna honom.
- Man är enkel och rättfram.
- – Det är klumpigt.
- De skulle ta sig så klumpigt ut emot allt detta.
- Hybbinette var en pyknisk herre, förtjust i mat och vin och rättfram i alla lägen.
- Då han fick se fadern, tvärstannade han och bugade en smula klumpigt.
- Det var en klok, rättfram och hederlig gammal kvinna, och det föll dem aldrig in, att de skulle behöva tvista med henne.
- – Kunnig, reko, rättfram, säger Bo Lagesson.
- Fru Gunhild satt i en klumpigt snidad, svartmålad emmastol, vars skinnklädnad, delvis lossad, hängde i skrynklor och veck.
- Hans sätt att komma in verkade desto mer klumpigt, som han tydligen var tämligen kraftigt påskjuten bakifrån.
- Det var klumpigt.
- Rätt som det var när han med tindrande ögon stolt såg sig omkring, dunsade han i golvet, mjukt och klumpigt pa en gång som en hundvalp.
- Albin Lindstedt bockade klumpigt, snubblade på mattan och blev röd i ansiktet a.v förlägenhet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
