Så kan Klumpigt rättfram användas i en mening
- Kom ihåg hur klumpigt du bar dig åt då du ljög för att kunna ge mig en allmosa !
- Det var klumpigt.
- Tummen värker och det är klumpigt med det tunga gipset.
- – Jag ångrar att jag utryckte mig så klumpigt, säger hon.
- De skulle ta sig så klumpigt ut emot allt detta.
- Man är enkel och rättfram.
- Hans sätt att komma in verkade desto mer klumpigt, som han tydligen var tämligen kraftigt påskjuten bakifrån.
- Han var rättfram och godmodig, som så många av hans klass, och det låg en trygg humor över allt vad han sade.
- Fru Gunhild satt i en klumpigt snidad, svartmålad emmastol, vars skinnklädnad, delvis lossad, hängde i skrynklor och veck.
- Men nu voro vi båda generade, han höll armen omkring mig klumpigt och ovigt, och åter kom han mig att tänka på ett ungt lurvigt djur.
- Bara att ta sig fram till den klumpigt utformade remissblanketten kräver ett ansenligt antal knapptryckningar.
- Då han fick se fadern, tvärstannade han och bugade en smula klumpigt.
- Johan tumlade in i rummet klumpigt som en björn.
- Jag såg hans ansikte genom glaset, ty han stjälpte det klumpigt över munnen, näsan blev platt, läpparna tjocka : en vidrig mask.
- Fröjdas väl, de säga, bör ni : men ej klumpigt klampa tör ni, på en helig ort.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
