Så kan Klokare användas i en mening
- Och instinkten är en god del klokare än vårt förnuft.
- Han var ännu klokare när han teg, än då han talade ; och framför allt handlade han med mycken försiktighet.
- Hon tyckte, att alla andra var klokare och skickligare än hon, och sörjde över att hon inte kunde bli som de.
- Abel Rush sa till sin vän O ' Henny : Vår käre apekatt är minsann klokare och mera omtänksam än vi andra tillhopa.
- – Jag har blivit äldre och lite klokare ( skratt ).
- Börje Olsson hade varit klokare än man trott.
- Abel, jag tror att syndikatet skulle göra klokare i att försäkra mitt liv än mina åskådares.
- – Liv Strömkvist gör människor klokare.
- Den andra, som var klokare och allvarligare, betänkte däremot, att det med åren kan behövas många kittlar på härden i en stor gård.
- Och på sitt vis var han väl klokare än de flesta, även om han hade namn om sig att vara besynnerlig.
- Likgiltigt vad han menade eller icke menade : han talade åtminstone i det fallet klokare än Spengler.
- Om du vore jämnårig med mig, skulle du inte vara stort klokare än jag, och så skulle det kännas lika otryggt som att vara ensam.
- Man får bara så ondt i hufvudet, och inte blir man något klokare för det.
- Din kärlek hör kanske till det klokare slaget, men då är det icke heller mycket bevänt med den.
- Jag blir mycket klokare än både pappa och mamma !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
