Så kan Klokare användas i en mening
- Hon tyckte, att alla andra var klokare och skickligare än hon, och sörjde över att hon inte kunde bli som de.
- Om du vore jämnårig med mig, skulle du inte vara stort klokare än jag, och så skulle det kännas lika otryggt som att vara ensam.
- Inte blir man se värst mycket gladare av ordförande Östlunds replik i LT 13 / 2004 ( sidan 1227 ), och definitivt inte mycket klokare.
- svarade Tomas och rodnade lite grand, som man gör, då man erkänner sina ungdomsdårskaper för de äldre och erfarnare, det vill säga klokare.
- Vid skeppsbrott är det ofta klokare att bli kvar ombord, ifall fartyget icke genast sjunker, än att kasta sig i båtarna.
- Och lite klokare hade hon allt blivit.
- Och när de sagt mig det, har jag vanligen inte varit stort klokare för det ; men i alla händelser tillräckligt klok för att säga : Förlåt !
- Ja, så säger pappa, men jag tycker, att han är så klok som någon annan och ibland mycket klokare.
- Och instinkten är en god del klokare än vårt förnuft.
- De behandlade mig, som man behandlar ett barn, och ändå är jag säker på att jag var mycket klokare än de stora.
- Han var klokare än de flesta.
- Därav blir jag icke klokare.
- — Jo, därför att jag var starkare än ni, och klokare !
- Jag blev inte klokare.
- Han var ännu klokare när han teg, än då han talade ; och framför allt handlade han med mycken försiktighet.
- Din kärlek hör kanske till det klokare slaget, men då är det icke heller mycket bevänt med den.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
