Så kan Kammartjänare användas i en mening
- Jag vet icke, varföre Paillot dröjer ; men jag behöver i dag en kammartjänare, som sysselsätter si med mig, mera än med kemi.
- Kock var en och kammartjänare en annan, en föreläsare, en hovmusikant, en skomakare.
- Jag är en ärlig svensk, svarade Bomgarten, och kan nöja mig utan både kammartjänare och dräng, om det tränger.
- Kammartjänare kan också duga, en mångsidig man.
- Han var tre år äldre än jag, tror jag ; icke kort, men av en mager och klen, en filosofisk kroppsbyggnad, ganska passande till kammartjänare.
- Ur husets port, där de stannat, kom med detsamma en kammartjänare, som hastigt, men dock ej utan sin ceremoni i hög stil, ned fällde fotsteget.
- Men den som utförde gärningen var generalens kammartjänare, en fransman, Lebossu.
- " Jag har tagit tjänst som kammartjänare till fot, " sade han och höll sig med ena handen fast i sadeln.
- Icke underligt då, om greven ej rätt lider en kammartjänare med så skräpiga begrepp.
- Hämta in min kammartjänare, bad Gjörtzen.
- Den enda person, som fatt tillstånd att inträda, därest det behövdes, eller i fall det ringde, var vår bekanta adeliga kammartjänare.
- Och du har således överlämnat en din anhörige - såsom kammartjänare ! - åt ett lågt liv och kanske åt brist ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
