Så kan Käraste användas i en mening
- Var det honom icke som om en av hans barndoms käraste sagor nu skulle stiga fram och bliva verklighet ?
- Allra käraste, hälsade fröken Linder, och tante Rüttenschöld svarade : Allra käraste !
- Allra käraste, vill du att jag ska gå ut och köra bort dem ?
- En ärans man var han och är det väl ännu, tullförvaltaren i H., käraste herr bror - det var icke en man att glömmas, det !
- Å, käraste, förlåt !
- De tänka stjäla från dig det käraste du äger.
- Orätt att vara hos dina föräldrar, dina käraste, äldsta vänner.
- Inte kunde han anförtro henne, att han jämt gick och tänkte på den allra käraste, som hade dragit bort till det främmande landet.
- I skrinet hade modern förr i världen förvarat det bästa och käraste hon ägde.
- Allra käraste, började tante Rüttenschöld, beslutsamt gående rakt på sak.
- - Käraste barn !
- Söta någon, lilla käraste fröken, är det ingenting annat en kunde göra ?
- Alphonse bekom härigenom, och i övermått, den verkningskrets, som han i sina käraste, mest filantropiska stunder knappt vågat tänka sig.
- Tack, allra käraste mamma, tack !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
