Så kan Jämra användas i en mening
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Men gästgivarn sade ingenting och sväran fortsatte att jämra sin ramsa.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Kvid nu inte och jämra, kära Müllern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa.
- Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Hon krökte sig i skräck, satte händerna för munnen och började jämra sig högljutt.
- Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar ?
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
