Så kan Jämra användas i en mening
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- Kvid nu inte och jämra, kära Müllern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- - Är det jag, som har lärt dig gråta och jämra dig ?
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Hon krökte sig i skräck, satte händerna för munnen och började jämra sig högljutt.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
