Så kan Jämra användas i en mening
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar ?
- Kan du väga min olycka och säga : Du får jämra dig för fem kilo, eller sex, eller sju ?
- Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Då begynte jag sparka och slå och jämra, ty omfamningen var en riktig gastkramning.
- Kullan fortfor att jämra sig.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
