Så kan Jämra användas i en mening
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- Kan du väga min olycka och säga : Du får jämra dig för fem kilo, eller sex, eller sju ?
- Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar ?
- Tror du att du ensam har rätt eller orsak att jämra dig ?
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas.
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Hon krökte sig i skräck, satte händerna för munnen och började jämra sig högljutt.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
- Kvid nu inte och jämra, kära Müllern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
