Så kan Jämra användas i en mening
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Kvid nu inte och jämra, kära Müllern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Trappan begynte knaka och jämra.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Tror du att du ensam har rätt eller orsak att jämra dig ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
