Så kan Jämra användas i en mening
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Då begynte jag sparka och slå och jämra, ty omfamningen var en riktig gastkramning.
- Hon krökte sig i skräck, satte händerna för munnen och började jämra sig högljutt.
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
- Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
