Så kan Jämra användas i en mening
- Då begynte jag sparka och slå och jämra, ty omfamningen var en riktig gastkramning.
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Men gästgivarn sade ingenting och sväran fortsatte att jämra sin ramsa.
- - Är det jag, som har lärt dig gråta och jämra dig ?
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Tror du att du ensam har rätt eller orsak att jämra dig ?
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- Kvid nu inte och jämra, kära Müllern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar ?
- Hon krökte sig i skräck, satte händerna för munnen och började jämra sig högljutt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
