Så kan Jämra användas i en mening
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- Kan du väga min olycka och säga : Du får jämra dig för fem kilo, eller sex, eller sju ?
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
