Så kan Ivrigt be användas i en mening
- Kvinnan på stolen började plötsligt tala ivrigt, som trodde hon att smärtan då skulle lätta.
- Lydande en oemotståndlig impuls tog han henne i sina armar och sökte ivrigt hennes mun.
- Fru Scharling fattar henne ivrigt om handleden och för henne med sig ut.
- De tre hemrna samtalade ivrigt och samtalet rörde sig kring Johan Markurell, vars utsikter ytterligare försämrats under den sista halvtimmen.
- - Det går positivt an, ja visst, inföll sopranen ivrigt, innan ångbåtskaptenen vid styret ännu själv hunnit svara.
- viskade han ivrigt.
- En stark doft steg upp från liljans svala djup, som om en korgosse ivrigt svängt sitt rökelsekar.
- Ty han drog plötsligt upp sin stora, vita näsduk och gnuggade ansiktet så ivrigt som om han nyss doppat det i ett handfat vatten.
- De hade händerna fulla av paket och skyndade förbi så ivrigt, som om det gällt en kapplöpning.
- Har hon slagit igen, efter du kommer hit ?,, frågade han ivrigt.
- Plötsligt lyfte hon handen, viftade ivrigt och log ett hjärtelöje.
- Han skakade kedjan från handloven och hon ryckte den ivrigt till sig.
- - Med er är det en annan sak, fortfor hon ivrigt, för er gäller inte allt det där.
- Med ens börjar han ivrigt gräva i snön.
- I det ögonblicket da dessa händer så där ivrigt och skyggt rörde vid Barbara, tror jag att mor och dotter voro många mil borta från varandra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
