Så kan Ivrigt be användas i en mening
- Ett svalpar flög ivrigt och oroligt fram och åter över deras huvuden.
- De visste om Viola och frågade alltid så ivrigt efter henne.
- Kossan slickade den varsamt och belåtet, och den tumlade fram och började ivrigt och ack, så tafatt suga mjölk ur moderns spenar.
- Hon frågade ivrigt efter Frideborgs gosse.
- Kalle, med en gottpåse i handen, satt på sängkanten och slängde med benen, ivrigt lyssnande till vad Nanna hade att berätta.
- Peter lutade sig ivrigt mot systern.
- Kurt, som talade om affären, ivrigt förfäktande vissa åsikter, avbröt sig och viskade : Titta på gräshopporna !
- sade han ivrigt.
- Båda sögo ivrigt på handelsmannens goda karameller.
- Han bar varken ämbetskrona eller stola utan höll endast ett litet kors, som han ivrigt räckte åt alla sidor till kyssning.
- Fästmannen nickade ivrigt och log-den gången utan att vrida munnen på sned.
- Brådskande ivrigt öppnades dörren, en äldre gentleman stod därinne, putsad och fin, gråsprängd i hår och hy.
- Mitt i centrum i ett av stadens köpcenter har ungdomarna ställt upp sina montrar och pratar ivrigt med förbipasserande om deras produkter.
- Peter uppfattade i ett ögonkast att de diskuterat något ivrigt.
- Han granskade de andras ansikten, ivrigt, uppmärksamt, som om han väntat att finna något nytt hos dem.
- De två somnade i samma stund, som de fick stanna, men den tredje såg sig ivrigt omkring för att finna ut var han kunde komma in under tak.
- - Tant Mirjam, fortsatte Bo ivrigt, Tony, du måste gå upp till henne.
- Men mot hans hand bultade det ju så ivrigt i den lilla smedjan där uppe.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
