Så kan Ivrigt anropa användas i en mening
- Några feta duvor trippade på gången, ivrigt pickande upp ärter, som någon vänlig gammal gumma strödde ut åt dem.
- Cecil vände sig om och vinkade ivrigt.
- När Angela ivrigt drog för att få upp ett blad, kom en lång stjälk upp ur djupet.
- Hon kom ivrigt fram till brodern.
- Stig in i den där kammaren, fall på knä vid er makas bädd, anropa den ädla människan om förlåtelse !
- Han började nu ivrigt be och anropa rövarmor, att han på julnatten skulle få komma upp till rövarkulan.
- Jag skulle riva upp mullen över mitt huvud och anropa Herren Gud om barmhärtighet.
- Storken tillrådde genast mycket ivrigt att låta Tummetott följa med.
- Nej, nej, säger jag ivrigt.
- Cissi tittar ivrigt mot dörren till omklädningsrummet.
- Plötsligt lyfte hon handen, viftade ivrigt och log ett hjärtelöje.
- De blev nedstämda av att se den och väntade ivrigt på något, som skulle ge dem en smula glädje.
- Nu kommer han rakt hit-han haltar lite-han-öh, öh- ( undertryckt ivrigt ) Glad att se er Jac.
- Olika gifter diskuteras av greven i ett kapitel i boken med rubriken » Toxicologies ett samtal som ivrigt avlyssnas av en presumtiv giftmörderska.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
