Så kan Ivrigt anropa användas i en mening
- Gubben, som hade flyttat gråpappershögarna åt sidan, satt med gåspennan i hand och fyllde ivrigt ett stort pappersblad med prydliga bokstäver.
- På andra sidan om stolen stod Steintheel, skrev ivrigt i sin bok.
- Han hade rest sig och skådade ivrigt omkring sig.
- Nej, medgav greven, knackade ut askan och knäppte bort mamsellens fingrar, som ivrigt sträcktes efter den hete turken.
- Jag hade med ett sällskap turister avtalat om en färd utåt bergen på en åtta, tio dagar, och hon hade ivrigt tillstyrkt det.
- Man kom ivrigt och skrattande, liksom skulle detta vara inledningen till något ovanligt muntert marknadsnöje.
- Hon frågade ivrigt efter Frideborgs gosse.
- Paula viftade ivrigt med näsduken.
- Felix knäppte av mobilen, drog Ditte på fötter och berättade ivrigt nyheten.
- ropar Majsan ivrigt.
- Inte sjuk, precis, säger jag ivrigt.
- Mot söder speja vi ivrigt.
- Fästmannen nickade ivrigt och log-den gången utan att vrida munnen på sned.
- I början plockade svenskarna alldeles för ivrigt, de bara rafsade till sig blommorna.
- Det fick hon, säger jag ivrigt och skrattar lite prövande jag med.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.