Så kan Ivrigt användas i en mening
- Nej, medgav greven, knackade ut askan och knäppte bort mamsellens fingrar, som ivrigt sträcktes efter den hete turken.
- - Se här, Hans, sade hon ivrigt och räckte honom de fyllda tallrikarna, som om hon hoppats att maten skulle bota honom.
- Peter uppfattade i ett ögonkast att de diskuterat något ivrigt.
- Var natt kan man ' höra den osynlige anden trampa så ivrigt därinne och sopa, sopa med rasslande kvast.
- Hon hade tagit sitt minsta barn på armen, så att det inte skulle trampas sönder under de ivrigt arbetandes fötter.
- De två somnade i samma stund, som de fick stanna, men den tredje såg sig ivrigt omkring för att finna ut var han kunde komma in under tak.
- En fin gammal herre pratade ivrigt på bruten engelska med henne.
- Fru Sundler kom mycket ivrigt emot henne.
- Han började berätta mycket ivrigt.
- sade Gertrud ivrigt.
- Hustrun tände ivrigt upp ett ljus och höll det framför barnets ögon.
- Men han försvarade sig mycket ivrigt inför sig själv.
- De hade händerna fulla av paket och skyndade förbi så ivrigt, som om det gällt en kapplöpning.
- viskade han ivrigt.
- Det var som om gräset ständigt växte, tyst, ivrigt, bredande ut sig över marken, saftigt, doftande och grönt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
