Så kan Ivrig på användas i en mening
- Bataki var så ivrig att bli fri, att han inte kunde sova, utan stod bredvid pojken under arbetet.
- " Det är besynnerligt så ivrig hon är.
- Och nu började hon tala, ivrig att återvinna honom.
- Hon är glad och rädd och ivrig och blyg, alltihop på en gång.
- Gotthard blev ivrig.
- Det är en officer som blivit utmanad av en otrogen vän och anförvant och som är ivrig att möta honom.
- Han försökte beskriva dem för fru Ingeborg, men blev därvid så ivrig, att han stammade och slutligen tappade talet i ett nytt anfall av astma.
- Hon undrade många gånger själv över att hon förut hade varit så ivrig att tjäna pengar.
- - Man kommer, säger Gösta, ivrig och eldig, talar och förmanar och tänker, att allt ska bli bra, att folket snart ska gå på bättre vägar.
- Det borde jag ha tänkt på förut, sade pojken och blev helt ivrig.
- Ibland är man för ivrig när man kastar men jag var ganska cool där och hade jättekul där inne, fortsätter Ståhl.
- Hacke var i sjunde himlen och ivrig i sina föresatser att göra Börje glädje ; föräldrarna strålade över att ha alla sina barn omkring sig.
- " Om jag hade pängar - om jag hade pängar !,, mumlade han med en ivrig blick omkring sig.
- Man blir ivrig, man känner förtrytelse och tillgivenhet ; ty det är en ohjälplig dumbom man vill hjälpa.
- Han var alldeles för ivrig, hämtade aldrig andan, rusade bara på.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
