Så kan Ivrig längta användas i en mening
- Hon reste sig upp, hela ungen, så ivrig var hon.
- - Om ni skulle få tag i mördaren, sade han läspande och ivrig, så sänd honom till mig.
- För då hade han lagat maskinen och var ivrig att pröva den.
- Så ivrig Ingmar än var att komma fram, hade han dock ingen vidare lust att ta emot anbudet.
- Jag blev lite ivrig i början, men är ändå glad över dagen, säger Moa Ilar.
- Hacke var i sjunde himlen och ivrig i sina föresatser att göra Börje glädje ; föräldrarna strålade över att ha alla sina barn omkring sig.
- Förut har jag trott, att jag var den, som bäst förstod mig på att längta i den här socknen, men nu ser jag, att jag har fått min överman.
- Minns du, Jan, hur rädd du var som liten att bli lämnad ensam Och hur ivrig du var att få hålla mor eller någon annan i handen.
- Ty de längta att se stoft på de armas huvuden och de vränga de saktmodigas sak.
- Aldrig har jag hört honom låta så ivrig.
- Bataki var så ivrig att bli fri, att han inte kunde sova, utan stod bredvid pojken under arbetet.
- Som en ivrig höna med tusen kycklingar under sina fjädrar rusade hon omkring, i förbifarten skuffande undan barnen och mannen.
- då ha berättat om en kvinna som tillfredsställt sig själv och sagt att kvinnan " plötsligt blivit alldeles ivrig ".
- Moa lät ivrig och andlös.
- Adele blev ivrig.
- - Ja, det löftet förstår jag att man inte kan svika, sa den herrgårdsmamsellen, som var mest ivrig att fråga om allting.
- Det var ingen, som hade varit så ivrig med räddningsarbetet som Jan i Skrolycka.
- Eljest varför tvinga oss att längta efter slika ting ?
- Ruster blev ivrig, fick piltarna upp på var sitt knä och började lära dem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
