Så kan Ivrig längta användas i en mening
- Rush var knappt mindre ivrig.
- Eljest varför tvinga oss att längta efter slika ting ?
- Ivrig att göra slut på det pinsamma uppträdet riktade jag första bästa fråga jag fick tag i till honom :
- Minns du, Jan, hur rädd du var som liten att bli lämnad ensam Och hur ivrig du var att få hålla mor eller någon annan i handen.
- vill ni låta folket gå ifrån er utan ett uppbyggelsens ord — ser ni icke huru de längta efter sin Gud.
- - Om ni skulle få tag i mördaren, sade han läspande och ivrig, så sänd honom till mig.
- Han var alldeles för ivrig, hämtade aldrig andan, rusade bara på.
- Därifrån flöt ut en å, som var strid och ivrig allt ifrån första början.
- Men metaren tycktes bli alltmera ivrig att förhindra saken.
- Ditt hjärtas krafter som trötta barn, vilka sitta på skolans hårda bänk, längta ut till frihet och lekar, men ingen kallar dem mer.
- Som en ivrig höna med tusen kycklingar under sina fjädrar rusade hon omkring, i förbifarten skuffande undan barnen och mannen.
- Han begynte längta efter en varelse, som kunde säga : jag är hungrig.
- Och längta efter semester i naturen.
- Nej, jag bara lockade, utan att direkt längta efter dig.
- Och hur det kan vara att bo i en by i Småland och längta efter kärlek.
- Han skulle längta efter närheten av havet, som han var van att se från var kulle i sin hembygd.
- Det verkar ju, som om läkarföreningen i hemlighet lede av sjukt samvete, då den är så ivrig att dölja varje missgrepp och varje kanaljeri.
- Morfar blev ivrig och stultade bort över golvet och öppnade klädskåpet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
