Så kan Ivrig beundrare användas i en mening
- Det finns väl flera karlar i världen, Agda lilla, än just dina beundrare !
- Nej, madame ville inte ha sin unge beundrare med sig, när hon badade.
- Därifrån flöt ut en å, som var strid och ivrig allt ifrån första början.
- O:s beundrare, utropade :
- Och han fortsatte, upphetsad och ivrig som om han försvarat sig mot någon grov beskyllning :
- Det är en officer som blivit utmanad av en otrogen vän och anförvant och som är ivrig att möta honom.
- Kulturnyheternas Hannes Fossbo är en stor beundrare av Björn Gustafssons filmer.
- Men Frideborg var så ivrig.
- Han var inte längre käck och sorglös som förut under resan, han blev ängsligt ivrig att vara fru Sundler till nöjes.
- Martin blev ivrig, kastade på sig kläderna i flygande hast och kom ned utför trapporna.
- Men hon var lika ivrig med fiskafänget fördenskull.
- Han blev för ivrig att börja träna under rehaben och får nu bära ett gipsskydd.
- Det var ingen, som hade varit så ivrig med räddningsarbetet som Jan i Skrolycka.
- Alla sågo befriade ut och applåderade med ivrig tacksamhet.
- Och han var så ivrig att få sälja, att han ökade på sin hög med ett par stora, tunga silverbägare.
- Ivrig att göra slut på det pinsamma uppträdet riktade jag första bästa fråga jag fick tag i till honom :
- Jenny Rissveds tappade täten efter vurpa : Blev för ivrig
- Han hade redan hoppat i, för han var så ivrig att lära sej simma.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
