Så kan Ivrig beundrare användas i en mening
- " Om jag hade pängar - om jag hade pängar !,, mumlade han med en ivrig blick omkring sig.
- Ja, han var så ivrig, att han reste hela natten.
- Ivrig att göra slut på det pinsamma uppträdet riktade jag första bästa fråga jag fick tag i till honom :
- Genast blossar upp en ivrig diskussion om vem det är, som är ansvarig för denna grova glömska.
- Men 24-åringen var för ivrig att komma tillbaka i träning, vilket han nu får sota för med begränsad rörlighet i det skadade partiet.
- Adele blev ivrig.
- Världen är full av beundrare som skråla hans majestäts lov, därför att han kan sova på snödrivan och dricka vatten ur träskålar.
- " Det är besynnerligt så ivrig hon är.
- Och han fortsatte, upphetsad och ivrig som om han försvarat sig mot någon grov beskyllning :
- Han var ivrig att komma därifrån, innan någon människa hade sett honom.
- Minns du, Jan, hur rädd du var som liten att bli lämnad ensam Och hur ivrig du var att få hålla mor eller någon annan i handen.
- då ha berättat om en kvinna som tillfredsställt sig själv och sagt att kvinnan " plötsligt blivit alldeles ivrig ".
- Han var så ivrig, att han inte hade tid att lägga sina ord så väl, som han brukade.
- Ris Ingborg var nu deras bästa vän och hade varit mycket ivrig att få dem åstad, om det inte rentav var hon, som hade hittat på hela saken.
- Hon undrade många gånger själv över att hon förut hade varit så ivrig att tjäna pengar.
- Var och en av dem är så ivrig att komma först, att de ofta nog sätter passagerares liv på spel för sin brådskas skull.
- Det fanns alltså gamla beundrare som skrev brev.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
