Så kan Inbilla användas i en mening
- Vore jag flicka skulle jag bli kär i honom, och ändå ser han inte något särskilt ut, det skall du inte inbilla dig.
- Det bästa vore, om vi på något sätt ännu kunde inbilla folk, att barnet vore mitt, så att hon finge åter sitt goda namn och rykte. "
- Ty en sjuk kan man inbilla hvad som helst, just derför att han är mottaglig för allt.
- Och gå nu inte och låt någon annan inbilla sig, att Karl-Artur kunde ha gjort ett bättre val !
- Hur kunde hon inbilla sig ?
- Och att han ljög hederligt folk mitt i ansiktet, då han ville inbilla dem att han hade sett regnbågen i månsken, det var ju klart !
- De vilja inbilla henne, att hon ar en martyr, och håna öppet grevinnan Märta, som om hon vore en häxa.
- Folk blir aldrig riktigt så ledsna över vår bortgång, som vi själva inbilla oss.
- - Men inbilla dig bara inte att du överbevisat mig !
- Jag kunde ju också misstyda frökens handtryckning, inbilla mig att det låg något mer i den än fröken ville visa.
- Jag går ut å går med Alfred, fast inte ska du inbilla dej att jag bryr mig om Honom inte, man har vel smak.
- -- Inbilla dig inte, Hans, fortfor han efter en lång tystnad.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
