Så kan Inbilla användas i en mening
- Han kände sig till överlopps eller som en obehörig, och han gick fort, liksom för att inbilla folk att någon väntade honom.
- Frideborg skulle bara inte inbilla sig att hon var så fager.
- Folk blir aldrig riktigt så ledsna över vår bortgång, som vi själva inbilla oss.
- Hur kunde jag inbilla mig det ?
- Inbilla er ingenting !
- Nog var det roligt med detta intresse, men han aktade sig för att inbilla sig något.
- ... det tror ni er kunna inbilla mig ?
- Ty en sjuk kan man inbilla hvad som helst, just derför att han är mottaglig för allt.
- Och ni vill inbilla mig, att ni inte kan säga det annorlunda ?
- Bl a försöker Pfizer inbilla läkare att själva använda dessa piller - de kan då bli storförskrivare.
- - Jag förstår bara inte hur kusin kan inbilla sig något så barockt.
- Rätt och orätt - det är ju bara sådant som andra människor inbilla sig, det finns ju inte längre !
- - Men inbilla dig bara inte att du överbevisat mig !
- Det var således inte något hopp, det var nog inte värt att sitta här och inbilla sig någonting igen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
