Så kan Inbilla användas i en mening
- Jag kunde ju också misstyda frökens handtryckning, inbilla mig att det låg något mer i den än fröken ville visa.
- Ni har varit rof för en berusning, och ni vill dölja felet genom att inbilla er att ni älskar mig !
- Inbilla dig, att du redan är blind, och se inte alltför nyfiket på nunnekläderna bredvid mig utan blunda !
- Kusin sitter då väl inte och tänker på sådant där nojs, som en mjältsjuk baron försöker inbilla kusin.
- Hon rider upp bredvid Majsan och väser : Inbilla dig ingenting.
- Inbilla er ingenting !
- Ty varken Filip eller Otto eller gubben skulle ett ögonblick inbilla sig att det var för deras skull han kom.
- - Lika gärna kunde man inbilla sig, att den som vinner mest på ett pokerparti är den största begåvningen i sällskapet.
- Vi kunde inbilla henne, att tant Ulla telefonerat att hon ångrat sig och kommer.
- Många människor ha dock en viss förmåga att inbilla sig tro på det som de veta är osant.
- Sa ja inte, att du skulle inte inbilla dej du va nån stor förbrytare ?
- Och att han ljög hederligt folk mitt i ansiktet, då han ville inbilla dem att han hade sett regnbågen i månsken, det var ju klart !
- Och gå nu inte och låt någon annan inbilla sig, att Karl-Artur kunde ha gjort ett bättre val !
- Men inbilla sig inte att man betyder något.
- Folk blir aldrig riktigt så ledsna över vår bortgång, som vi själva inbilla oss.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
