Så kan Inbilla användas i en mening
- Inbilla er ingenting !
- Hvad kan man inte inbilla Er för slag !
- De hoppa och dansa i vild yra och inbilla sig att de åter ha blivit fria vildhästar på prärien.
- Folk blir aldrig riktigt så ledsna över vår bortgång, som vi själva inbilla oss.
- Det hade inte legat någon lidelse i kyssen, även om han en minut velat inbilla sig det.
- - Jag förstår bara inte hur kusin kan inbilla sig något så barockt.
- Hon rider upp bredvid Majsan och väser : Inbilla dig ingenting.
- Vad man än må inbilla sig om historiens upprepningar och likheter : det förgångna kommer aldrig igen.
- Ty varken Filip eller Otto eller gubben skulle ett ögonblick inbilla sig att det var för deras skull han kom.
- Men folket skall inbilla sig att man tar bort tron ; de måste upplysas.
- Men låt oss inte inbilla oss att vi med dagens ärende löser alla de utmaningar som svensk sjukvård ställs inför i framtiden, sa han
- ... det tror ni er kunna inbilla mig ?
- Hur kan du inbilla dig något så dumt ?
- Och att han ljög hederligt folk mitt i ansiktet, då han ville inbilla dem att han hade sett regnbågen i månsken, det var ju klart !
- Och gå nu inte och låt någon annan inbilla sig, att Karl-Artur kunde ha gjort ett bättre val !
- Det där kan du inbilla nån annan, jag tror det inte !
- Ty en sjuk kan man inbilla hvad som helst, just derför att han är mottaglig för allt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
