Så kan Inbilla användas i en mening
- Jag går ut å går med Alfred, fast inte ska du inbilla dej att jag bryr mig om Honom inte, man har vel smak.
- Kusin sitter då väl inte och tänker på sådant där nojs, som en mjältsjuk baron försöker inbilla kusin.
- Det skall ingen komma och inbilla dem, att någon människa kan förstå ett ord av en sådan rotvälska.
- Hur kunde hon inbilla sig ?
- Icke må du inbilla mig, att du vill sätta dig ned med din hustru där, blott och bart av tycke för mig ?
- De hoppa och dansa i vild yra och inbilla sig att de åter ha blivit fria vildhästar på prärien.
- Han sökte inbilla sin beundrade chef att hon-i egenskap av kvinna-åldrades ungefär dubbelt så hastigt som han.
- - Vill du inbilla mig att du går och hänger dig ?
- För resten, tillade hon stolt och med gnistrande ögon, för resten ska ni inte inbilla er att jag lider av olycklig kärlek.
- Nej, vi skulle bara icke inbilla oss vara fria.
- Ni har varit rof för en berusning, och ni vill dölja felet genom att inbilla er att ni älskar mig !
- Jag skulle krossa mig själv och kasta fragmenterna av mig i Seinen, om jag ett ögonblick dristade inbilla mig vara er husbonde.
- Inbilla er ingenting !
- Men låt oss inte inbilla oss att vi med dagens ärende löser alla de utmaningar som svensk sjukvård ställs inför i framtiden, sa han
- - Lika gärna kunde man inbilla sig, att den som vinner mest på ett pokerparti är den största begåvningen i sällskapet.
- Med halvkvädna visor vill du inbilla mig, att jag straffar dig orättvist.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
