Så kan Inbilla användas i en mening
- Många människor ha dock en viss förmåga att inbilla sig tro på det som de veta är osant.
- Ni har varit rof för en berusning, och ni vill dölja felet genom att inbilla er att ni älskar mig !
- ... det tror ni er kunna inbilla mig ?
- Men inbilla sig inte att man betyder något.
- Vi kunde inbilla henne, att tant Ulla telefonerat att hon ångrat sig och kommer.
- Nej, vi skulle bara icke inbilla oss vara fria.
- Han kände sig till överlopps eller som en obehörig, och han gick fort, liksom för att inbilla folk att någon väntade honom.
- Och gå nu inte och låt någon annan inbilla sig, att Karl-Artur kunde ha gjort ett bättre val !
- Och ni vill inbilla mig, att ni inte kan säga det annorlunda ?
- inbilla dig det !
- Gå till en ihjälfrusen vinterfluga och inbilla henne att du är solsken.
- - Doktorn kommer allt att skratta åt dig, Barbro, så länge han lever, därför att du kunde inbilla dig något sådant.
- Rätt och orätt - det är ju bara sådant som andra människor inbilla sig, det finns ju inte längre !
- Ty en sjuk kan man inbilla hvad som helst, just derför att han är mottaglig för allt.
- Visserligen har månen ett starkt och klart ljus, men du vill väl inte försöka inbilla mig att den skulle kunna lysa ända till Rom ?
- Folk blir aldrig riktigt så ledsna över vår bortgång, som vi själva inbilla oss.
- Men inbilla er inte, att ni blir mig kvitt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
