Så kan Ilsket utbrista användas i en mening
- - Håll själv reda på dina förbannade ungar, muttrade Gotthard ilsket på svenska.
- sa han ilsket.
- Med ilsket snurrande svansar spred dom sin dynga över hela den sjunde armén.
- Inte jag, säger jag ilsket.
- Då kunde den gode patronen utbrista med en faderlig högfärd, som han antagligen själv inte ville vidkännas : Rättvisa !
- Det hade varit ljuvligt om inte solen hade bränt så ilsket på deras hud.
- ( ilsket ).
- Hon såg en liten rödblå kropp, ett par små ilsket knutna händer, ett ansikte rynkigt som på en åldring.
- Myggorna surrade ilsket.
- Grammofonskivorna blevo alltmera utslitna och skorrade ilsket.
- Mirran slog ilsket omkring sig med en liten kvist.
- Förlåt mig, att jag sätter händerna för min panna, och om du ser tårar, tårar av svaghet, utbrista, så döm mig icke hårt, min vän ! "
- - Det är inte därför, svarade djävulen med ett litet ilsket morrande.
- - Va ska riksdagen å all er jewla humbug vara bra för, svor han ilsket.
- Han lutade sig bakåt med buteljen för munnen och ställde den sedan med ett ilsket grin på golvet.
- Knappt var detta sagt, förrän grågåsen upphävde ett så fult och ilsket skrik, att alla förstod vem hon var.
- Han sparkar ilsket till en trädrot som sticker upp ur marken.
- Och jag höll på att utbrista : Olycklige !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.