Så kan Ilsket utbrista användas i en mening
- Hon såg en liten rödblå kropp, ett par små ilsket knutna händer, ett ansikte rynkigt som på en åldring.
- Terriern gläfste ilsket och inställsamt på samma gång.
- Då kunde den gode patronen utbrista med en faderlig högfärd, som han antagligen själv inte ville vidkännas : Rättvisa !
- Hennes vackra ögon glittrade och hennes tänder knistrade mot varandra ; hon liknade ett praktfullt ilsket djur.
- Myggorna surrade ilsket.
- Han sparkar ilsket till en sten så att den flyger iväg.
- Han sliter av sig hörlurarna och glor ilsket på henne just när hon hunnit till ögonen.
- Hon är ingen hästskrake, svarar jag ilsket.
- Den får lätt mun ur led, som ska äta upp sina egna ord, och nu angav hon ilsket hela sin bekantskapskrets !
- Han lutade sig bakåt med buteljen för munnen och ställde den sedan med ett ilsket grin på golvet.
- Ditte blängde ilsket på honom.
- Med ilsket snurrande svansar spred dom sin dynga över hela den sjunde armén.
- Men det lät som ett ilsket vrål.
- frågar jag ilsket.
- Hon hänger med huvudet och suddar hårt och ilsket när hon skriver fel i sin skrivbok.
- ( ilsket ).
- Ilsket tar han upp en sten och kastar i forsen.
- Redaktören svär ilsket för att han blir störd i diktningen, men skalden fortfar att uppbygga Lasse :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
