Så kan Häftighet användas i en mening
- Han fortfor att gråta med en häftighet, som om under åratal hopsamlade tårekällor hade brutit sin fördämning.
- Han tryckte henne till sitt bröst och kysste henne med en häftighet, som hindrade henne att utsäga de sista ord hon ämnade.
- viskade Joakim, nedböjde sig över sin fars anlete, och förde hans hand med darrande häftighet till sina läppar.
- Ingmar var nu en smula skamsen över sin häftighet.
- Då störtade Arvid Horn fram med sådan häftighet, att hans stol föll baklänges i golvet, och han ropade med armarna höjda mot taket :
- utbrast han med sjuklig häftighet, egentligen har han bättre huvud än jag.
- Hans förskräckliga häftighet !
- - Men min kära husfru vill jag svara, att jag gärna förlåter henne, liksom jag hoppas, att hon måtte urskulda min häftighet.
- ( Reser sig hastigt och kläder sig med nervös häftighet. )
- svarade konungen och gav sin klippare sporren med sådan häftighet, att Grothusen blev sittande med hans tomma handske i handen.
- Jag, som vanligen är så lugn, har nu i ursinning häftighet förgått mig mot min hustru, min svärmor och mot dig.
- Men denne lösgjorde sig från hans tag och sade utan häftighet :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
