Så kan Himmelen användas i en mening
- Den kornblå himmelen med sina ljusa skyar hade sin lika blå motbild i sjön.
- Vintergatan och åtskillige små ljusa fläckar här och der på himmelen, tro månge Sjern-kunnige ännu vara lemningar af detta första ljuset.
- Träden, husen och de fantastiskt formade klipporna tecknade sig skarpt mot himmelen, men likväl med avtagande bestämdhet i ett tätnande blått.
- Regnet skvalade ned med ökad styrka, och himmelen hade mörknat.
- Jag vet icke, om jag skall fråga himmelen efter honom, eller jorden, eller- "
- Den kom farande som en blixt rätt ner från himmelen.
- Och nu — hvarför skakas icke träden, hvarför mörknar icke himmelen !
- Himmelen mulnade mer och mer.
- - Natten är mörk, moln segla under himmelen... och du, Sorgbarn, talar ord, som isa mitt blod.
- Du sköna morgonstjerna, hvi är du så från himmelen fallen ?
- Den smala remsa av himmelen, som trädens
- Alla dessa for till himmelen, men vi får sitta kvar vid vägkanten.
- Nu är det slut - Fader vår som är i himmelen - helgat varde ditt - ditt namn - tillkomme ditt rike -, '
- Hon tyckte, att det var, som om Hellgum hade skrivit, att de skulle bli levande upptagna till himmelen.
- Tack, gode Alako i himmelen, ty han är min, den ende jag älskar !
- Så stårsår han i verlden ett medlare-ord som försonar himmelen och jorden
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
