Så kan Himlen användas i en mening
- Denna skändlighet ropar till himlen efter hämnd.
- Förra helgen åkte priset ner på noll i hela landet när solen stod som högst på himlen.
- De ljusa strecken är små stenar och sand som blir så varma att de glöder på himlen.
- Ute var himlen blå, och solen kastade en bred strimma ljus in i rummet.
- Hon ser som i en yrsel bakom denna svärm alla traktens skator i annalkande, hela himlen full av svarta och vita vingar.
- Insvept i sin blå mantel höjde sig jungfru Maria milt och tåligt leende med en mun som himlen kysst.
- Himlen var grå, prickad av den fallande snön.
- Molntapparna gingo i himlen, och mot husväggarna stod den varma luften och dallrade.
- Molnet däruppe på himlen sänkte sig allt djupare ned.
- Stjärnorna och himlen räcker inte.
- - Nu ser han uppåt himlen, och se, nu ser han bortåt gatan !
- Det kvittrade och flöjtade, det surrade och brummade överallt, himlen var blå och sanden på uthusgången varm under tårna.
- Han önskade att det fallit regn från himlen för att tvaga namnet rent från den smuts, som Bell von Wendens ord kastal pa det.
- Så säger hon att hans morfar är i himlen nu.
- — Hon tystnade inte, förrän hon tagit himlen till vittne, att hon var en martyr, och att hon i moralens namn var skyldig att söka skilsmessa.
- Han låg på rygg och log och tittade upp i himlen och lyssnade på skolläraren som framförde en tidig morgonkonsert på sitt piano.
- - Varför kommer fru Harju till himlen ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
