Så kan Hedda användas i en mening
- Det är bland annat artisten Ulf Lundell och skådespelaren Hedda Stiernstedt som säger det i en artikel i tidningen Dagens Nyheter.
- Jag blev ursinnig, jag skrek : Hedda har stulit min kälke.
- Jag hörde någon slamra med vattenkaraffinen, jag hörde dörren till förstugan öppnas, jag hörde morfar ropa : Hedda !
- I biskopsköket stod Hedda sidenklädd och fin men med uppkavlade ärmar och uppskörtad kjol.
- Just då började far gå ut och Hedda befallde mig att följa honom.
- Jag ropade på Hedda, sprang ur sängen.
- Far gjorde henne icke vidare några förebråelser, men farbror Otto förföljde den stackars Hedda.
- Var är Hedda ?
- Vet du egentligen, hur det står till därborta - hos din styvmor Hedda ?
- Rummen voro vida snyggare än förut, ty Hedda var en oförliknelig städerska.
- Kanske hos Hedda, kanske hemma.
- Jag steg upp klockan halv elva, klädde mig, fick frukost på en bricka, skrev två brev, det ena till Hedda, det andra till prosten.
- Moster med duvorna kom ofta till staketet och ropade på Hedda.
- Anna hade legat till sängs ett par dagar ; och Hedda påstod att det var allvarligt.
- Men nu, kära Hedda, sade han.
- Men då jag frågade Hedda, om far snart skulle bli alldeles bra, svarade hon :
- Åh, kära, det var så, att Hedda talade med mig om lite kläder.
- Det är Hedda som har gjort det.
- Då jag läste " Hedda Gabler ", såg jag honom hela tiden för mig i assessor Bracks roll.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.