Så kan Hedda användas i en mening
- De råkade i slagsmål ; Hedda släppte ut dem.
- – Vi ville egentligen att det skulle handla om Eslöv men det kändes lite långt bort, säger Hedda Gabrielson Delin, regissör.
- Så stånkade vi båda, han för Hedda och jag för Nora, och sanningen att säga voro vi rätt uppskakade, som ynglingar lätt bliva.
- Nu lade Hedda ner dem i en avlang, grov lår.
- Ovanligt förståndig människa, den Hedda, sade juristen.
- Det är bland annat artisten Ulf Lundell och skådespelaren Hedda Stiernstedt som säger det i en artikel i tidningen Dagens Nyheter.
- Hedda menade, att jag var stor nog att hugga ved ; sedan Josef upphört att hjälpa oss med dylika sysslor, hade hon och jag delat dem oss emellan.
- Hedda kom ned och började springa mellan salen och köket, tände upp i spisen, slamrade med pannor.
- I alla händelser kunde det icke förmå mig att be Hedda om förlåtelse.
- Far låg i sin säng ; farbror Otto satt vid nattduksbordet och läste tidningen ; Hedda gick från och till med varma grötar.
- Hon hette Hedda : efternamnet har jag aldrig hört.
- Här har du Jan, kära Hedda.
- Kanske det, sade far och plirade illmarigt mot Hedda och mig.
- Samarbetet med turkisk polis fungerar väl, säger Hedda Eriksson som är presskommunikatör.
- Slutligen kom Hedda.
- Vem är Hedda ?
- Onsdagen ställde Hedda till med byk och Anna måste hjälpa henne.
- Men då jag frågade Hedda, om far snart skulle bli alldeles bra, svarade hon :
- Jag hörde Hedda skjuta reglarna för ytterdörren, jag hörde henne gå i vindstrappan.
- Kanske hos Hedda, kanske hemma.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
