Så kan Högtidligt tilltala användas i en mening
- Denna någon brukade plötsligt sucka eller hosta eller nysa eller snyta sig eller tilltala mig.
- Men inne i mottagningsrummets röda schaggsoffa sitter artisten och talar högtidligt för sig själv.
- Stort och högtidligt.
- - Jag har inte velat undandra mig mitt ansvar, sade han högtidligt.
- Fru Ebba var på väg, att med samlat religiöst mod tilltala den okända varelsen, då denna drog sig tillbaka.
- Ingenstans i världen var det så stilla och underligt och högtidligt som i faderns arbetsrum.
- Av denne sentimentale gubbe, som hyste stora tankar om sin egen och sin sysslas vikt och betydelse, kunde man ha väntat någonting högtidligt.
- Ju mindre högtidligt desto bättre.
- - Vi har en stor läcka midskepps, vi går till botten, sade han stilla och högtidligt.
- Hon svarade högtidligt :
- Det var min födelsedag, och det lag något högtidligt i den tysta våningen.
- Han lade från sig hatten och trippade högtidligt fram till gossen, som stod där i ett hörn.
- Under tiden måste Doncker ha erinrat sig, att han hade givit prästen ett lika högtidligt löfte !
- - Ta det inte så högtidligt, gosse.
- De sågo sorgset och högtidligt på varandra.
- Ingmar var dödsblek, och alla, som sågo honom, förstodo, att han kämpade med ett så stort lidande, att de inte vågade tilltala honom.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
