Så kan Högtidligt anförande användas i en mening
- Detta var ett högtidligt ehuru nu ej nödvändigt bruk, ty ingen av de närvarande hade psalmbok, mer än han själv.
- Dystert högtidligt ljöd den genom huset.
- Av denne sentimentale gubbe, som hyste stora tankar om sin egen och sin sysslas vikt och betydelse, kunde man ha väntat någonting högtidligt.
- Han klubbade av sitt anförande med högra handens knogar.
- Alltsammans hade varit vackert och högtidligt.
- Det låter så högtidligt så, men jag skall dansa och sjunga min visa för dig, om du sedan låter mig höra en af dina dikter :
- Och så dessa böner, som varje anförande och bikt slutade med :
- Gaspard steg ännu ett ceremoniöst steg framåt, blickade högtidligt omkring sig och sade : " jag uppmanar förbundet att se och höra.
- Ingenstans i världen var det så stilla och underligt och högtidligt som i faderns arbetsrum.
- Men han räckte högtidligt fram en liten käpp, och så hjälpte han upp barnet.
- - Man lär sig mycket här ute, fortsatte Johan helt högtidligt.
- Nu öppnade hon sin mun och yttrade allvarsamt, högtidligt, långsamt till svar på mannens tal : " I fjol, Matts Pers ' a !
- höll ett anförande, men inte över innehållet.
- - Men tag det då inte så högtidligt !
- Det klang så högtidligt, fast hon först så småningom hade utletat vad orden egentligen betydde.
- - Människor, säger han då högtidligt, jag ser den gröna jorden betäckt av människoverk eller av spillror efter människoverk.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
