Så kan Häftighet användas i en mening
- Ingmar var nu en smula skamsen över sin häftighet.
- - Nåväl, utbrast Ingevald med häftighet och vände sig mot bilden.
- Han tryckte henne till sitt bröst och kysste henne med en häftighet, som hindrade henne att utsäga de sista ord hon ämnade.
- ( Rusar upp och ned på golfvet med en sådan häftighet, att han slår omkull de framflyttade stolarna.
- Bara hans förskräckliga häftighet inte vänder sig mot dig !
- Glöm mina förnärmelser sist och mina söners ungdomliga häftighet i dag, så att frid får råda mellan gårdarna.
- ropade Charlotte med stor häftighet.
- ( sakta, med återhållen häftighet ).
- Alla stodo kvar på samma platser, men deras stackars kroppar rörde sig och svängde med den slörsta häftighet.
- Du kan inte tro — han lider så af sin egen häftighet.
- tänkte han kanhända tillägga ; men fadren själv avbröt hans ord genom att ånyo, och med en häftighet utan like, trycka honom i sina armar.
- Då störtade Arvid Horn fram med sådan häftighet, att hans stol föll baklänges i golvet, och han ropade med armarna höjda mot taket :
- Med häftighet gick han förbi fönstren och kom in i rummet.
- Ehuru ständigt bugande slet han sig nu lös med sådan häftighet, att han på samma gång ryckte Rhoda d ' Elleville upp från stolen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
