Så kan Gulla användas i en mening
- Men de åtta små nybörjarna knep ihop munnarna och fick inte ett ord för sig, inte Klara Gulla och inte någon av de andra heller.
- När Klara Gulla trädde in i den lilla stugan i Skrolycka, låg Kattrina i sängen, likblek och med slutna ögon.
- I detta ögonblicket kom Jan fram och ställde sig bredvid Klara Gulla.
- Sedan riktade han också ett par ord till Klara Gulla.
- Han såg hur Klara Gulla låg och våndades.
- - Ni är så go, mor, ni är så go mot mej, sa Klara Gulla, alltmedan hon grät och snyftade.
- Det visste Klara Gulla väl, men hon såg sig inte någon utväg att rädda dalkarlsuret, som stod och tickade inne i stugan.
- Det flög för honom, att hon kanske ville tala med honom om Klara Gulla, och han blev rätt snopen, när hon började med något helt annat.
- Det var Klara Gulla, som låg bakom det hela.
- - Tiden är allt så kort för mej, sa Klara Gulla, så kanske att det kan vara te en annan gång ?
- Klara Gulla stod där inte och väntade i ljuvliga sommardagar, utan i mörk och stormig november och i mörk och kall december.
- Det var författaren Martha Sandwall-Bergström som skrev böckerna om Kulla-Gulla.
- När skaran var nära nog framme vid stugdörrn, gav Klara Gulla till ett utrop och flydde in till Kattrina.
- Men hon undrade allt hur länge det skulle dröja, innan en sådan längtan som den, som Jan kände efter Klara Gulla, skulle ge med sig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
