Så kan Gulla användas i en mening
- - I dag menar jag allt ändå att det ska komma brev if rån Klara Gulla.
- Hon hade bestämt någonting gömt under den, det kunde ju vara en sändning från Klara Gulla.
- Klara Gulla gjorde inga fler invändningar.
- - Det var väl far, som Klara Gulla ville säga, sa han, å så sade hon Jan i stället, därför att hennes egen far heter Jan.
- Klara Gulla sa ingenting, hon heller.
- Hon stod så, att han inte kunde se hennes ansikte, men det kunde ingen annan vara än Klara Gulla.
- Själv blev Klara Gulla alltmer ängsligt ivrig att finna den döde för varje dag, som gick.
- August Där Nol gick fram till Klara Gulla och tog henne i hand.
- Klara Gulla måtte allt ha märkt något, för hon började fråga henne om hon var rädd för sjön.
- Klara Gulla frågade inte efter stormen, utan stannade kvar på bryggan.
- Klara Gulla blev tillsagd att plocka upp allt, som hade fallit.
- - Tiden är allt så kort för mej, sa Klara Gulla, så kanske att det kan vara te en annan gång ?
- Klara Gulla fick Kattrina vid armen, en karl tog emot henne, och så var hon ombord.
- - Hör du, min flicka, jag ska säja dej en sak, sa han till Klara Gulla och la handen på hennes axel.
- Klara Gulla ryckte till.
- Här satt ju Klara Gulla, och han såg hur det började glänsa i ögonen på henne.
- Klockar Svartling stod så tyst och h-drde på Klara Gulla.
- Fram emot jul fick Klara Gulla bud, att Kattrina låg på sitt yttersta, och detta var äntligen i stånd att rycka henne från bryggan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
