Så kan Gulla användas i en mening
- Detta var stränga ord, och Klara Gulla blev så bestört, att hon ingenting kunde svara.
- Det var dumt, att han inte hade tagit Klara Gulla med sig.
- Kulla-Gulla har inga föräldrar och hon är fattig.
- Fiskarna, som skötte sökandet ute på sjön, ville också sluta, men detta gjorde Klara Gulla alldeles förtvivlad.
- Just den här dagen, då han hade suttit instängd, hade han känt så säkert på sig, att det var nyheter från Klara Gulla i antagande.
- Och det var inte Klara Gulla !
- Klara Gulla fick Kattrina vid armen, en karl tog emot henne, och så var hon ombord.
- - Det säjer ni bara, för det att ni har måst sitta i mörker å elände i så många år, sa Klara Gulla.
- Hon måtte ha sett fallfärdig ut, för Klara Gulla slog med all hast armarna om henne och närapå bar henne in i stugan.
- Hon var ju sjövan, Klara Gulla, så hon visste vad hon talade om.
- - Jag blev förvånad, jag som Klara Gulla, å jag fråga ' n vilka han mena.
- Det var bara för å rädda Klara Gulla från hennes fiender, som han kasta sej efter ångbåten.
- Men så snart Klara Gulla stod bredvid henne och strök hennes hand, såg hon upp och började genast tala.
- upprepade Klara Gulla med undran i rösten.
- Medan Klara Gulla hjälpte till att lassa av, märkte hon, att en sex, sju barnungar kom fram till grinden och tittade in på gården.
- Klara Gulla var inte mer än åtta år, men rädd var hon aldrig, och nu rusade hon fram och tog tjuven på bar gärning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
