Så kan Gulla användas i en mening
- Klara Gulla behövde ingenting svara.
- Klara Gulla svarade, att det hade hon inte vetat, Och på samma gång ökade hon på stegen.
- - Jag tror inte, att Klara Gulla vet, att jag var den sista, som talte ve Klara Gullas far, kejsarn, som vi bruka kalla ' n.
- Vi tycker om, att Klara Gulla står där nere på brygga å väntar på ' n.
- Klara Gulla hade ställt sig tätt vid Kattrina.
- Han såg hur Klara Gulla knöt ihop sin ena hand.
- Jag sa te ' n, att jag inga fångvaktare hade sett omkring Klara Gulla.
- Klara Gulla knöt ihop näven under förklädet och fick tårarna i ögonen, men inte hade
- Men hon undrade allt hur länge det skulle dröja, innan en sådan längtan som den, som Jan kände efter Klara Gulla, skulle ge med sig.
- Klara Gulla sa ingenting, hon heller.
- När Klara Gulla från Skrolycka hade varit borta väl en månad, kom August Där Nol i Prästerud en kväll gående till Askedalarna.
- Men Klara Gulla förstod det ännu inte.
- - Jag har tänkt på det där, som ni berätta ' om Klara Gulla, sist ni var inom hos oss, sa han.
- Klockar Svartling stod så tyst och h-drde på Klara Gulla.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
