Så kan Granna användas i en mening
- Hon såg varken åt den finklädda herrskapsungdomen eller åt de granna blomsterrabatterna.
- Pojken hade stått och betraktat ett par granna snäckskal, men då Akka nämnde hans namn, såg han upp.
- Raskt upp med rocken, så att västen blev synlig, fullsatt med stora, granna " maljonger " av både guld och silver !
- Han var förtjust över att ha funnit en sådan liten vacker, välklädd flicka, och undrade ej längre på det granna till namnet hon hade i orten.
- Jag trodde så säkert, att du skulle ha på dig den där långa skjortan av granna lappar, som far talade om, när han kom från Folketuna.
- De voro så granna, att det lyste om dem.
- Solen hade stigit högt redan, och källorna därute lågo silverblanka och granna.
- De kastade till måls med stenar, och de slog bollar upp i luften med så granna lyror, att de nästan nådde till vildgässen.
- De där vingarna var blåa och silverblänkande och så granna, att när fjärilen var ute och flög, stod alla andra djur och stirrade efter den.
- De stora, välbärgade bondgårdarna fick granna namn av tupparna, sådana som Lyckåker, Äggeberga och Penningby.
- Hennes granna svarta ögon sågo framför sig med en melankolisk blick.
- Granna voro de med de tjocka stammarna klädda av gula lavar och med stora, vita blomklasar stickande fram ur den mörka grönskan.
- De unga tu ge emellertid granna fester och kalaser.
- Granna ord, det har herrn godt om.
- Det skulle kanske komma att byggas stora hus eller granna skepp av dem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
