Så kan Gräla på användas i en mening
- Ibland slängde hon på telefonluren och ibland svarade hon med skällsord och började gräla.
- Just det där är det, som tränger sig på nu, när jag ska gräla på henne.
- Hon lämnade alltså kontoret, sägande : Vänta här, barn, men gräla inte.
- De fortsatte att gräla.
- Elias och Maria voro inte så långt borta från sin Gud, att de behövde skrika på honom eller gräla om vad han sagt eller inte sagt.
- - Vi skall inte gräla, Markel, sade han.
- Det fanns ingen att gräla på.
- började nästan genast gräla på S.T. för någon familjehistoria och när de kom till pengarna menade L.L.
- och några av grabbarna började gräla med K.H.. K.H.
- Ja, men gräla inte bara !
- - Så att pappa och mamma skulle bli snälla mot varann och inte gräla !
- Du behöver inte gräla på mig, sade mården.
- De andra vaktknektarna sprungo fram och begynte skymfa och gräla.
- Doktorn fick sitt honorar och herr Markurell fick klimp med fläsktärningar, en livrätt, som han länge och förgäves sökt gräla sig till.
- Men ni få gå in i mammas rum och gräla, för jag behöfver svängrum.
- De började gräla på varandra, eftersom C.S.
- Visst skulle de tyckas gräla med varandra, men sanningen var ändå att han varken hörde eller såg någon annan än henne.
- - Om du bara bjuder folk ut på landet för att få någon att gräla på, så hade du åtminstone inte behövt be mig komma.
- Han behövde inte vänta på skjutshästar eller gräla med hållkarlar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
