Så kan Gemytligt användas i en mening
- föreslog Sunesson och grinade gemytligt.
- Konstapeln stod ensam kvar bland arbetarna, han strök gemytligt sina mustascher och pyste av manlig skämtsamhet :
- Det här ska vi ta gemytligt, sa han.
- Det här ska vi ta gemytligt, sa han.
- Låt oss ta det gemytligt, sa Sunesson, tände tregrenaljusen och släckte det elektriska.
- Men då hade greven varit f risk och sprudlande av småtrevlig, spinnande lustighet och gemytligt tokiga infall.
- Han var icke fullt säker på, om han borde hålla på sin sårade värdighet eller ta hela uppträdet gemytligt.
- De plirade lugnt och gemytligt åt Frasse, och Tjacke vände sig milt förebrående mot kommissarien :
- Men fru Lubba Diamant berättade alltsammans muntert och gemytligt.
- ropade han och öppnade helt gemytligt stora famnen.
- ( Gemytligt. )
- - Gå ni bara ut och gå, sade han gemytligt Fröken Paula och jag äro liksom hemma.
- Vi skulle ha haft det riktigt gemytligt, om de bara hade kunnat hålla sams med varandra.
- Jag har ett litet rum, studentkula kallas det gemytligt, där det står en säng och en brun kommod.
- Ett stycke ner i trädgårdskaféet sutto två detektivkonstaplar och fixerade Frasse med en min av gemytligt igenkännande.
- För guds skull, avbröt Sunesson, låt oss ta det gemytligt !
- De hälsade vänligt och gemytligt Frasse bara stirrade på dem.
- Här och där i sofforna sutto några av hans förra lärare och en del gamla farbröder och höjde glasen och nickade gemytligt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
