Så kan Förstone användas i en mening
- Men det är blyga ungmörs sed att neka i förstone.
- Vad Jan beträffar, så tog han den i förstone för löst prat, han också.
- Branden, den tysta beskyllningen, att hon hade förorsakat den-en beskyllning, som hon godkände - klubbade i förstone fullständigt ned henne.
- I förstone kunde hon knappt tro, att detta var enda anledningen till hans förstamning.
- haft sådant uppsåt talar i förstone att J.P.
- Då gubbarna varsnade den svartklädda gestalten, till på köpet sirad med en smula krusflor, grepos de i förstone, alldeles som Kurt, av häpnad.
- En mor uppfattar i förstone sonens förälskelse som ett trohetsbrott mot henne själv.
- Han förteg denna senare sjukdomen i förstone, efter han aldrig tänkte söka något läkemedel deremot.
- Samtidigt fingo hans infallna kinder en hög färg, som jag i förstone antog vara en så kallad hektisk rodnad.
- I förstone kanske det inte verkar så.
- Rövarmor nekade i förstone, för hon tänkte på rövarfar och den våda han kunde löpa genom att hon lät abbot Hans resa upp till deras kula.
- Jag gav icke tappt i förstone utan skrek emot just som en kråkunge kraxar emot gammelkråkan.
- Hon blir till förstone icke rädd, undrar endast vad hon skall ta sig till.
- Summans futtighet stötte honom i förstone ; men jag är övertygad om, att han sedermera funnit den för hög.
- Ingevald höll in den svettdrypallde hästen utan tt i förstone kunna reda sina tankar.
- Bäst hon tänkte på detta, fick hon ett infall, som i förstone alldeles överväldigade henne.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
