Så kan Förfärligt användas i en mening
- Han blev förfärligt rädd, när han tänkte på att han mitt i mörka natten befann sig ensam med en död.
- Så förfärligt söt — och så för det där — du sa i går...
- Han hade inte bara läst, han hade levat också, hetsigt, förfärligt.
- det slår på dörren så förfärligt, att det dånar genom alla fyra rummen hitin.
- Men när han kom in i snåren, upptäckte han något förfärligt.
- Men han hade inte flugit långt, förrän han fick höra ett förfärligt larm och oväsen nerifrån jorden.
- Å, det är förfärligt, utropade hon.
- Det är ju förfärligt, säger Niklas Preger.
- Det är bara det, att mitt lif är så innehållslöst, den roll jag spelar så förfärligt fadd ; — jag vämjes vid den.
- Hur förfärligt det måtte vara att framsläpa hela sitt liv under en sådan förbannelse - att oåterkalleligen vara dömd till olycka !
- ropade de närmaste kråkorna, och därefter uppstod ett förfärligt oväsen.
- Jag blir förfärligt rädd förstås och sneglar på ungarna för att se om de har märkt något.
- Hu, så förfärligt !
- Han trummade på bordskivan med knytnäve och käpp, han stampade och fick förfärligt ont i foten.
- Kanske förfärligt ?
- David vågade inte gå ut av fruktan att något förfärligt skulle hända.
- Jag ser ett förfärligt mörker, och skuggor som röra sig, gif mig ljus att jag må få visshet !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
