Så kan Fördraga användas i en mening
- Men den hjärtans ungen kunde icke fördraga Tomsons nesa, hon brast i gråt.
- De härrörde av att hennes skönhetssinne icke kunde fördraga någonting fult, och hon plågades av allt som var bristfälligt eller omaka.
- Du får lära dig att fördraga mycket och minnas, att andra också måste ha fördrag med dig.
- - Vad, Gösta, sade han till sig själv, ' kan du inte längre tåla och fördraga ?
- - Ser du, Marianne, sade han, det finns en sak som jag aldrig kan fördraga ; och det är allt slags pjunk och inbillningar.
- Min uträkning var den, att Norah, som inte kunde fördraga min styvmor, skulle lämna oss allena.
- Sedan skulle hon helt säkert göra narr av honom, och Angela skulle icke kunna fördraga det.
- Jag har aldrig kunnat fördraga förräderi och som sådant betraktade jag hennes vägran.
- Han kände sig förgiftad som om hon dag för dag lagt något otyg i hans mat och han snart inte skulle kunna smälta och fördraga mer.
- - Förstår jag rätt, måtte då doktor Svante och Slatte vara vänner eller åtminstone fördraga varandra som grannar.
- Henne skulle han äkta, ty den goda modern kunde icke fördraga tanken att lämna sonen allena i världen.
- Ty jag kunde icke fördraga den sortens påtryckningar.
- Han var sällan glad, och då han icke var det kunde han icke heller fördraga andras glädje.
- Nej, Blanka, jag kan inte fördraga att höra dig tala så.
- Jag har så svårt att fördraga den tanken att någon ser på mig medan jag sover.
- - De fördraga varandra gott.
- Men kan man fördraga, att se någonting sådant, som - Han är väl ändock ännu en tjänare, skulle jag hoppas, på Aronfors ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
