Så kan Förbarmande användas i en mening
- Och haf förbarmande !
- Förbarmande !
- I vilket stycke är det du säger så ?-Fru Julia svarade tankspridd : Det var mig ett förbannat förbarmande att låta folk dö av köld.
- utbrast han, ' visste du huru allt gått till, så skulle du icke förebrå mig för något, utan hysa förbarmande för din fader.
- I själva verket klandrade man friherrinnan nästan ännu mera än mannen, därför att man hade väntat sig mera förbarmande av ett fruntimmer.
- Hon grät och ville vända, men det gavs intet förbarmande.
- Ögon, som bett om förbarmande och tiggt om frälsning.
- Men I han intet förbarmande !
- Kan hon förlåta mig, då fins ännu förbarmande.
- Allt detta gav ett sådant intryck av hudlös känslighet, och hon hade sårat honom så utan förbarmande.
- Utan förbarmande landsattes Philoktetes därför på vulkanön Lemnos.
- Då skulle alla dessa människor utan förbarmande kasta sig över henne och slå henne till döds.
- Sedan bad hon, inte om hans kärlek, endast om hans förbarmande.
- Hav nåd, hav förbarmande med mig.
- Hon, som nyss hade varit vred och hotande, satt i stilla förklaring, och hennes ögon lyste av förbarmande, medlidsam kärlek.
- Men Stig hade inget förbarmande.
- - ' Jag tror inte, att hon skulle visa er mycket förbarmande ', svarade bonden.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
