Så kan Feberaktig åtrå användas i en mening
- Cecil var dock en planta, Som såtts av hans åtrå efter det avlägsna och hemlighetsfulla.
- Nej, han ville vara ung igen, och i Rngelas blickar skulle han väcka den åtrå han en gång sett i Petras !
- Hon tycktes fylla sängen, hela rummet, en kvinna som bidar sin älskare, fuktig av åtrå.
- Men han hade aldrig väckt denna åtrå hos henne.
- Inga heta händer hade rivit ibland dem för att få upp knappar och besvärliga hyskor och nå en kropp, som fylld av åtrå svällde under dem.
- De sökte sig intill varandra, darrande av åtrå.
- Hennes åtrå, som stegrats och skärptes av havandeskapet och den långa avhållsamheten, vaknade med all sin styrka.
- De voro fjärran från människor och deras lagar nu, dessa djur som i natt sände sin fräna åtrå mot den enda hyndan i grannskapet.
- Nu fanns det intet att längta efter, intet att sakna, intet att åtrå.
- Men jag har ingen åtrå efter att bli skymfad i din närvaro... och en annan utväg måste finnas.
- En tärande åtrå efter något nytt, efter händelser och sensationer, som Thomas inte kunde skapa omkring henne, tycktes ständigt jaga henne.
- Allt vad Börje endast hemligt vågat åtrå, det skulle Pål gripa efter och nå.
- Men hon hade inte vetat då att hennes egen åtrå skulle slå upp i flammor.
- Ingen piskande kyla eller frän dunst av otillfredsställd åtrå.
- Hon var redan i tamburen, samlade ihop sina kläder i mörkret och började sätta dem på sig i feberaktig brådska.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.