Så kan Farfar användas i en mening
- Farfar hade gjort om bryggan för inte så länge sen.
- Jag fick ett foto av honom också, sa farfar.
- Och om pojken själv ringt upp farfar och förställt rösten eller om han tubbat någon annan att ringa, det fick man heller inte veta.
- När min farfar var pojke hade de två tunnor utanför stugdörren.
- Vi såg farfar lyfta upp bordet och slunga in det genom dörren med full kraft.
- Farfar sade :
- Och då barn gärna tror, att gammalt folk är dövt, skrek han sig eldröd : Farfar !
- Min far, som visste att farfar hade ett litet horn i sidan mot sin bror, gladde sig åt att få stoltsera ett grand.
- Ni har era idéer, ni, sa farfar.
- Som så här bara, sa farfar och slog ihop händerna med en smäll.
- Och då sa farfar att antingen fick vi vara så goda att sova i huset eller också skulle han med egna händer stjälpa kojan i havet.
- Om du vill det så, sa farfar.
- Pierre d ' Auglars var sidenhandlare i Marseille som hans far varit, och hans farfar före honom.
- Minns du inte en gång, när ni bodde i stan, att farfar frågade, om jag brukade vara hos er ?
- J.Arnberg hade av sin farfar ärvt ej blott stora kunskaper, utan även en utomordentlig fromhet och en osläcklig människokärlek.
- Flickans farfar Michael, som var med på lekplatsen när flickan fick vätskan på sig, berättar vid 18.30 att hon är hemma från sjukhuset.
- Nå, kära du, sade farfar och rynkade ögonbrynen, det är väl ändå att ta saken bra ytligt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
