Så kan Farfar användas i en mening
- De äro planterade af vår farfar och vårdades på det omsorgsfullaste af vår far.
- Hennes farfar hette James Grant och var från Skottland.
- Bara till Östermans, sa farfar.
- När vi kom hem så stod farfar och murade fast några lösa stenar i hyllan, som han satte handfatet på när han rakade sej utomhus.
- Och säg ingenting till farfar om att jag har sagt det här.
- Jag skulle vara nöjd, om jag bara vore lika bra karl som min far och farfar.
- Jag bad skollärarn att han skulle öppna fönstret och spela en låt för präriens vackraste ros, sa farfar.
- Dessutom, sade min farfar och smackade belåtet med de svällande läpparna, dessutom har jag den äran att räkna en smula släkt med grevarna.
- Så sa alltid min farfar.
- Det fanns i herrummet en stor svedd fläck under mattan ; där hade farfar en gång somnat ifrån sin cigarr och tänt eld på mattan.
- Det har du kanske rätt i, sa farfar och log en millimeter.
- Du ska få se, du ska få se, sa farfar.
- När vi kom fram till huset var farfar redan uppe.
- Farfar gjorde i ordning tvålödder i en kaffekopp.
- Stackars sate, sa farfar.
- För innan vi hade hunnit göra någonting kom farfar dit med en gren som han hade tänkt såga upp.
- Just när Buffalo Bill skulle söka skydd för dom förfärliga ökenstormarna i en grotta, full av gamla människoben, så somnade farfar.
- Vad ser du på, farfar ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
