Så kan Farfar användas i en mening
- Jag smög iväg till den stora svarta stenen och lutade min heta panna mot dess yta, som farfar gjorde när han var ledsen.
- När vi kommer hem stod farfar i sin gråa filthatt och blickade ut över den mörka himlen och fjärden.
- Därför, sa farfar och tuggade tomt.
- Farfar heter Sven och är 70 år.
- Och farfar sa inte heller något, för han ville inte riskera att skära sej i halsen, där huden var rynkig och svårrakad.
- Så gå då din väg, ropade farfar.
- Han säger att det verkligen var farmor, som förgiftade farfar.
- Och den lustiga, gammalgoda historien om farfar, som åkte efter häst ända upp till Hasselbotten för att fria !
- Vi kastade upp femöringarna i luften, en efter en, och farfar satt på pallen och sköt.
- Farfar sa det ju själv, sa han.
- Nu gör vi det, pojkar, sa farfar och reste sej.
- J.Arnberg hade av sin farfar ärvt ej blott stora kunskaper, utan även en utomordentlig fromhet och en osläcklig människokärlek.
- Det var första gången som jag hade hört farfar tala om honom.
- Radovan Karadzic : Förhoppningsvis kommer min familj att minnas mig som en god far, farfar och en god make.
- En stund efteråt kom farfar in i rummet.
- Farfar åt sin filmjölk med ingefära.
- Det svider, men hjälper, sa farfar.
- Vi stoppade in dom i trälådan där farfar hade sina skoborstningssaker.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
