Så kan Förtvivlans munterhet användas i en mening
- Hildur talade mera än hon åt, och hennes munterhet föreföll en smula tvungen.
- Aldrig hade jag sett en ryckning av munterhet över hans stela ansikte.
- Hennes ständiga munterhet, hennes skratt som trillade i väg på det lustigaste sätt, allt roade mig och piggade upp mig.
- Jag frågar, skrek kornetten med förtvivlans hela styrka, om herrskapet här på stället äro bortresta ?
- Med förtvivlans mod grep jag tag i en.
- Det är synd låta herrarna uttömma hela sin munterhet på förhand.
- Ingenting annat än uppränningen till en komedi med jämna inslag av munterhet och vemod.
- Hon hade ju bara varit danslystnad och munterhet.
- Det var mycket folk, mycket stojande och munterhet.
- Så var det i de sydamerikanska republikerna, vilkas statsskick före 1914 gav oss europeer så mycket stoff till munterhet.
- - Inte heller i min tid saknades här glädje och munterhet, sade hon.
- Hela aftonen var hon idel munterhet.
- Till dess deras energi åter knöt sig samman i tusen fina nervtrådar och de sparkade och beto omkring sig med förtvivlans mod.
- Glömsk av all inbränd försiktighet hade han fått ett uttryck av förtvivlans upphetsade raseri i sina ljusa ögon, nästan helt vita nu.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.