Så kan Förtvivlans munterhet användas i en mening
- Den rullade framåt vägen som ett stort, lysande huvud med hår av mångfärgade strålar och ett ansikte, som sken av munterhet och godhet.
- Jag känner lönngångarna under de svenskes munterhet.
- Det klack till i mig av en plötslig och hemlig munterhet, när jag öppnade dörren och såg honom sitta där ute i väntrummet.
- ,, Vem har lärt dig all den där myckna vetenskapen, Jon ?,, frågade jag när min munterhet lagt sig en smula.
- Hon biter ihop tänderna i förtvivlans mod, tårarna tränger fram i hennes ögon, hon måste köra bort duvorna innan
- Det var ett förtvivlans arbete på annat sätt också.
- Det är synd låta herrarna uttömma hela sin munterhet på förhand.
- Han svär, fastän hans ögon ännu lysa av munterhet, och föres bort lik en halsstarrig pojke, sparkande och skrattande.
- A du milde, utbrast sekreteraren plötsligt och strök upp håret till ett förtvivlans snår, å, du milde herr Borck på den punkten är han svår.
- Boken väckte munterhet med sin humoristiska vinkling av den svenska benägenheten att väcka sympati genom att framhålla sjukdom framför friskhet.
- Ingenting annat än uppränningen till en komedi med jämna inslag av munterhet och vemod.
- Jag frågar, skrek kornetten med förtvivlans hela styrka, om herrskapet här på stället äro bortresta ?
- Besökare i alla åldrar medverkade med stigande munterhet i utställningen, utan att veta att deras rörelsecentra V3 och V5 hade blivit aktiverade.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
