Så kan Förstånd (på) användas i en mening
- Det här gick över mänskligt förstånd - så skräckinjagande vackert var det.
- Lars hade inte haft förstånd att dämpa rösten, han, som prästen.
- - Ja, slå på vill säga, de kan ju varenda buse göra, men de ska göras me förstånd.
- Och tänk, att det var inte möjligt att märka på Jan, att det inte skulle stå rätt till med hans förstånd !
- hade inte förstånd att åberopa den vid huvudförhandlingen.
- Jo, jag har nog tappat mitt förstånd.
- Och hälsa honom att jag gör det av fri vilja och klart förstånd.
- Då blev hästbytarn så ond och förtvivlad, att han alldeles tappade sitt förstånd.
- Det gladde mig att se honom, och vi växlade en blick av hemligt förstånd.
- Hon hade brukat sitt förstånd, och det kunde inte hända att Jonathan skulle gå och ruinera sig för Sannapojkens skull.
- Det är bra att ha ett klart förstånd och ett starkt minne.
- Enligt mitt svaga förstånd kommer höstens färg att bli mullvad.
- De båda systrarna kommo med sina lampor och sina storögda bleka ansikten och i blotta linnet utan förstånd att däröver känna någon blygsel.
- Hon var ful och puckelryggig, men ur hennes ovanligt klara ögon strålade förstånd och glättighet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
