Så kan Försmädligt löje användas i en mening
- Nej, det kunde icke vara hon... Icke hade Märta så gula tänder och så vissen hy, och aldrig var hennes löje så utmanande och lystet.
- Börje lade med ett dolt löje märke till, att hon alltid kringgick namnet och aldrig sade du.
- Rynkorna i hennes ansikte lågo till ett matt, belåtet löje.
- Då jag slutat, spred sig ett skimmer av slugt löje över hans ansikte, han hejdade sin vandring och sjönk ner i stolen mittemot min.
- Under allt detta sjöng han av full hals visor av det mest obehagliga innehåll, såg sig ofta om på oss och skrattade försmädligt.
- Julia i dörren vände sig om och yttrade högdraget och försmädligt.
- Aldrig skulle han dra sina läppar till löje, visorna skulle dö bort ur hans minne, som blommor dö från en höstlig jord.
- Och han drog till med ett litet löje.
- Han missförstod min fråga en smula och svarade med ett hemlighetsfullt löje :
- Kring Walters läppar skymtade det till som ett litet löje.
- Redan en sådan titel på en bok skulle ju dränka den i löje.
- Det for ett drag av löje över hans läppar.
- Och har den någon annan betydelse, en betydelse som faller utanför lidande och löje ?
- Man skulle minnas mig med et medlidsamt löje och tala om mig med dygdesamt hån.
- frågade försmädligt kornetten.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
