Så kan Försmädligt löje användas i en mening
- Detta underliga, osaligt kringirrande par måste väcka nyfikenhet och löje.
- Den vackra gamla herrn, som understundom kunde le som en seraf och understundom som en amorin, log nu ett löje, hälften av vardera sorten.
- Redan en sådan titel på en bok skulle ju dränka den i löje.
- Nämn mig den man, som borde fruktas som en slagbjörn och hedras som en odalman, men som nu alla se snett på med löje.
- Och han drog till med ett litet löje.
- skrek Getbackarn dan därpå försmädligt
- Han blickade från modern till dottern, och munnen drog sig till ett försmädligt löje.
- Ja, mannen med ryggtavlan hade vänt sig om och betraktade honom uppmärksamt med två pepparbruna ögon, i vilka dolde sig ett halvt löje.
- Då jag slutat, spred sig ett skimmer av slugt löje över hans ansikte, han hejdade sin vandring och sjönk ner i stolen mittemot min.
- frågade konsuln med ett visst försmädligt lugn.
- Herr Andersson tuggade sitt vita skägg, han grinade ett löje av medlidande, förakt och kärlek.
- sade hunden försmädligt.
- Börje lade med ett dolt löje märke till, att hon alltid kringgick namnet och aldrig sade du.
- frågade försmädligt kornetten.
- Vartill denne försmädligt genmält :
- När det var slut, vände han sig mot mig och hans ansikte lyste av ett skälmaktigt och förvånat löje.
- ( försmädligt ).
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
